Home sweet home

Har glömt bloggen igen... men nu så har jag kommit hem för 1 vecka sen och jag har aldrig blivit så glad för att komma hem som då.. satt o hoppade i bilen ju närmare hem jag kom!

Att träffa familjen först o främst va det bästa! Jag trodde min älskade gopära inte skulle våga prata med mig men hon skulle va med mig hela tiden och hålla koll så jag inte försvann från henne igen.. nästan hela familjen va hemma med mig den kvällen jag kom, iallafall alla vi systrar. Brorsorna har jag inte träffat än ens.

Har varit med alla kompisar olika dagar o haft otroligt roligt och varit med Evelina som åkte till Lettland idag och ska vara borta en vecka nu... medans ska jag va lite i "hennes" lägenhet då den ligger i stan o de är skönt o bara ta en buss till jobbet och där jag har alla vänner o så.. jobbar btw på grillen igen nu när jag kommit hem o ska göra de hela sommaren, underbart!! <3 som jag längtat hem till mina arbetskompisar som känner mig o vet vem JAG är så att jag kan va mig själv.

Att träffa saga-bebis och hon kom ihåg mig o fick så många pussar av henne gjorde mig så varm.. första djuret som jag faktiskt brytt mig om att lära känna och som jag låtit torka mina tårar och busat med mig vilket inte andra djur har fått gjort då jag egentligen är allergisk. Men med den här hunden går de bra o hon betyder så mycket för mig.. finaste <3
Så ta vara på er familj, era vänner och djur och allt annat som står er nära. När ni åker iväg o förstår att dom inte finns där så ångrar ni att ni inte uppskattat tiden med dom mer.. så de är exakt vad jag gör nu :) nu måste jag sova för imorgon är de jobb mellan 15-19 igen.. gött

för att inte gå sönder inatt så har jag kikat på gamla videos sen i somras. alltså, jag vet vem min drömkille är, jag vet vem jag vill vara med resten av mitt liv. finns ingen som skulle kunna orka med mina galna saker som han gör. han har fått stått ut med de sjukaste nätterna där jag kan ha suttit o hoppat på honom för att jag är pigg o för att inte han ska somna. legat o pratat till 4-5 på morgonen så tillslut har han blivit galen o sagt att jag faktiskt måste sluta prata. jag har stått o ruskat fläsket mitt på blanka dagen (aboslut inte för att på nått sätt visa mig sexig utan sjukt ful) och han har hållit på o tappat andan för alla sjuka saker jag får för mig att göra. jag skämmer ut han på de mest pinsamma sätten utan att tänka på de så att han håller på att gå under jorden av o stå bredvid mig med de slutar ändå med att han pussar mig där vi står så alla ser att jag ändå va hans trots de jag gjort.. han har stått ut med så mycket galet jag gjort som jag inte tror att någon annan skulle kunna göra o fortfarande kunna älska mig. jag va knäpp från de första gångerna han träffa mig o ändå ville han ha mig, jag "nöffa" då jag skratta första gången han hörde mig skratta i skype o ändå ville han prata med mig varje dag i en månad innan han träffa mig.. andra brukar ruska på huvudet o säga "du e ju dum du" typ. men när jag va så knäpp så blev även han det.. vi liksom bara flöt ihop o jag har aldrig kunnat varit mig själv dygnet runt med någon som jag kan med honom. vet ni varför? För att han är min bästavän också. Han accepterar de mesta jag gör och den jag är. Han liksom bara låter mig vara den jag vill vara..

så att man inte ska kunna vara vänner för att man avslutat en relation gör så ont i mig, de är de enda jag vill. ha honom vid min sida o bara skratta ihjäl oss som förr, hålla fast honom o bita honom så han får panik o inte vet vad han ska göra.. vi har kunnat legat på golvet, sängen soffan, gräsmattan o typ bråttas o bitits o slåss o nypt varann, o så slutar de med att vi ligger o pussas o han håller om mig.. alltså. DET VAR PERFEKT. DEN BÄSTA TIDEN I MITT LIV. och de gör mig galen att de verkar som att de aldrig kommer hända igen. jag vill inte ha min pojkvän tillbaka, men min kompis... jag saknar t o m hans jobbigaste drygaste sidorna han hade, typ när han tände lampan , slog igång rapp på hög volym o börja hoppa i sängen när jag skulle vakna, de är de värsta sättet jag vaknat på tror jag. men imorgon får han gärna väcka mig så igen!

men livet går ej i repris. kom ihåg minnen som gör dig glad o se det som en lycka i livet. precis som när man lekte utomhus på gården i flera timmar när man var liten, när man fick bli pågungad snabbt på gungan, när man hade lärt sig cykla osv. eller varför inte som tiden med Pappa, tiden med Emil. för de är så de känns, som att han bara dog. han bara försvann och nu finns bara minnena kvar

Jag vet inte ens vart jag ska börja med allt jag sitter o tänker på ikväll. 

Men tänker inte dela med mig av så mycket då jag är väldigt deprimerad ikväll.. 

Det är iallafall något som inte stämmer. Jag vet inte vad de är som stör mig, men den här magontskänslan får jag bara när jag känner på mig att något är fel? 

I vilket fall som helst så har jag lyssnat o sjungt med till Melissa Horn ikväll, hon är en begåvad kvinna med tänkvärda texter som jag lyssnat på sen år tillbaka men dom har aldrig nått in på mitt hjärta på samma vis so ikväll. Ikväll kändes de som att hon gjorde låtar o sjung dem för mig eller något liknande.

League Of Legends har varit en av mina favorit sysslor under ett års tid.. men de senaste dagarna har de inte varit roligt.. man måste ha någon bredvid sig o spela med för att de ska bli kul tror jag.. skrika på varann när den ena gör ett dumt val som t.ex fightas själv emot 5 pers eller så.. och när gamet går bra att man kramas o pussas lite av lycka...de suger annars. 

Jag har även färgat håret rött idag, mörkröd, de blev fint! 

Har ju inte kunnat pratat med mamma på 2-3 veckor när min telefon gått sönder, men de funkar att använda mig genom wifi på den så kan prata skype, viber o hangout med dom där hemma. Mamma fick hjälp att skaffa viber inatt för jag hade svårt o sova för jag saknade henne.. vi pratade i 2 timmar och sen hade jag bara 2 timmar kvar att sova. och ännu är jag vaken, de är bra gjort! Och glad blev jag. Som min mamma gör mig glad o älskad <3

Just nu sitter jag o kollar runt på mitt fruktansvärt smutsiga/stökiga rum, men har ingen ork att städa det. Liksom nu går all min energi till jobbet, sen har jag tur om jag orkar något annat efter jobbet. Men de är bra, för jag har ju ändå knappt något att göra här. Nu har jag varit här o jobbat i 1 månad. Det betyder att de är ca 1  mån kvar också. De känns skönt, jag har sån hemlängtan. MEN OJ vad less jag kommer vara efter en vecka igen. Men nu kommer jag komma hem o vara starkare än nånsin. Har jag överlevt att sitta ensam i tystnad varje kväll i 3 veckor (eftersom evelina var här en vecka) så står jag nog ut med de mesta. 

Nu ska jag sova medans jag kan. Lovar att det snart blir roligare inlägg istället den här gojjan, pussen !

Hej mina underbara läsare! 

Bilden tagen från bilen idag påväg mot Mittådalen ca 2 mil ifrån Funäsdalen. 
Idag följde jag med Therese och lille Helmer till Sveg för att besikta bilen, blev bjuden på lunch som tack för att jag följde med, vi gick på mysiga affärer och dollar. 
Handlade hårfärg, foundation, leggings och tvättmedel...o lite chocklad..såklart. 
MEN, nu när jag ätit upp chokladen funderar jag starkt på att gå ut o gå en sväng, eller ska jag dra till Veras på beerpong med dom andra om dom ska dit? Hmm.. 
Iallafall...På vägen hem ifrån Sveg fick jag vara med om så vacker syn som de va längesen mina ögon fått skåda! Fint väder, solen värme på oss så man behövde inte ha jacka i bilen, de va fjäll åt både höger o vänster o vill ni veta det bästa? Jag har sett så många renar idag att jag fortfarande är helt till mig. 1 gick alldeles utanför min dörr... alltså åh :') De lustiga var att alldeles innan frågade jag henne vart renarna höll till nånstans o hon svarade att de går fritt så de kan vara lite överallt.. o nån minut efter står de flera stycken mitt framför bilen så vi var tvungen att stanna o vänta på att dom skulle gå iväg.. hände ännu en gång, o sen stod de bara tre st 3e gången! Men de va så vackert att jag råkade väcka Helmer med mitt "åh-ande". Den här dagen var den bästa sen Evelina åkte härifrån.

Nu ska jag gå till restaurangen och äta lite middag, kolla schema hur jag jobbar imorgon och se vad de andra ska hitta på ikväll. Om jag ska hänga med dom eller om jag ska se en film/serie/farmen o bara ta de lugnt. 
Jag har iaf nästan alla mina kläder i tvätten som jag faktiskt precis kom ihåg att jag måste hänga, så de blir ju svårt o veta vad jag ska ha på mig om jag ska hitta på nått speciellt. 

Vi hörs senare! Pussen o Kramen 

Funäsdalen

Hej mina läsare! Var tvungen att göra en ny blogg då den förra var ifrån 2012.. hänt endel sedan dess. Jag sitter just nu och skriver på personalboendet på Hotell Funäsdalen, där jag jobbar för tillfället som servitris. 

Allting började med att mitt liv blev kaos. Trivdes inte hemma i hudiksvall överhuvudtaget, stämningen bara man gick på stan o skulle ta en fika eller man skulle ta en buss nånstans och de flesta man stöter på är otrevliga, fruktansvärt suriga och vem kan hålla sitt humör uppe av att bemötas så? I vilket fall som helst, sluta de med att de tog slut med pojkvännen, vilket man inte tycker gör samhället bättre då de är så litet att man ser varandra varje dag o man typ bara vill gräva ner sig.. Iallafall så ringde min telefon, Dolt. Jag tänkte inte svara först men tänkte, jo men exets moster brukar ringa okänt. Jag svarade och de var hon, hon säger "är du intresserad utav att jobba på en resturang i funäsdalen? (hennes son är restaurangchef) för dom behöver nämligen folk där uppe nu så tänkte att jag kunde tipsa om dig om du känner att du är intresserad av att komma bort ett tag?"

VILKEN RÄDDARE! jag sa absolut att jag var intresserad, någon dag senare får jag samtal om att komma hit på provanställning i 2 veckor. Ja absolut! Men om jag skulle bli "godkänd" skulle jag vara här i 2 månader. Så de va bara att tvätta, planera, packa, hämta alla saker hos exet, fixa o trixa för inom 5 dagar var jag påväg hit, med packning för 2 månader. Jag hade aldrig varit i fjällen så de var en otrolig upplevelse att komma hit.. 

Jag har nu varit här i 3 veckor, jag kan både säga att jag trivs....men jag längtar också hem. Till min familj, mina vänner och inte nog med det bara att kunna gå o handla nya leggings? nytt linne? Här finns de bara sportaffärer, alltså ska man köpa ett plagg får man ju räkna med minst 199:- för ett linne. 

Ja, men det lustiga i de hela är väl ändå att man alltid behöver "förlora" saker för att förstå vad de är man haft innan. Nu gillar jag hudiksvall. Kanske inte människorna där, men iaf min familj o mina vänner o de räcker för att göra stället perfekt.. För här sitter jag, känner ingen speciellt bra. Mest tjejen jag jobbar frukost med, men hon bor inte på personalboendet så vi ses ju bara på jobbet. Sen jobbar dom andra kväll så då sitter jag här, i tystnad, ensamhet vilket leder mycket till ångest o andra jobbiga känslor så jag i samma veva förstår att jag inte längre har en pojkvän vid min sida.. den som även blir ens bästa vän.. han man berättar hur ens dag varit, den man delar allt med helt enkelt.. 

Första nätterna fick min systerdotter, som är 2 år yngre än mig o blir liksom som en vän på samma gång, underhålla mig tills att jag somna så hon la på.. varje gång jag o pojkvännen sovit ifrån varann har jag somnat runt 4-5 på morgonen men här kliver jag upp kl 5 så de är ju inget vidare. Men de funkade, tills att de en dag knackade någon på min dörr. Och ingen, INGEN kan förstå min lycka, värme o energi när jag ser henne stå utanför dörren med väskor. Hon var här, jag slapp ensamhet, tystnad, uttråkandet. Jag hade så sjukt kul och mådde så otroligt bra tills hon åkte hem. Då kom allt upp igen... Så, jag bestämde mig för att skaffa mig en blogg. Så jag kan dela mina tankar med er, inte hålla allt inom mig och bara få skriva av allt dedär jag brukade prata om varje kväll innan jag somnade.

Och ni ska självklart få höra resten av "mitt liv i funäsdalen" ... nu drog jag en förklaring på hur de varit tills idag. Så nu får vi bara hoppas på förbättring av det hela

Kramar i massor! :)